Del 4 av 4

12 km / 5 timmar / 1090 till 725 meter över havet

På morgonen när vi vaknade upp så fick vi uppleva hur vädret snabbt kan förändras här uppe. Trots att alla rapporter visade sol och värme likt de andra dagarna så blev det något helt annat. En tjock tät dimma låg över fjällstationen och temperaturen hade sjunkit ordentligt.
Vi hade fram tills nu vandrat i vandringsshorts och kortärmat men idag fick vi ha på oss byxor, tröja och jacka.

Samma visa här. Åt en stadig frukost och packade lunchpåsen med liknade mat som tidigare och vi begav oss iväg.
Den här etappen är den kortaste med sina 12 km och för vår del i stort sett bara nedför.

Den här vandringen blev magisk. Dimman låg tät så vi såg ingen annan vandrare på långa stunder. Det var också en tystnad som vi inte upplevt tidigare och vi kände verkligen att vi var ute mitt på fjället.
Leden är väl upptrampad så det var inga problem att följa trots stundtals ganska tät dimma.
Vandringen är ganska enkel och att det går nedför är skönt för våra fötter börjar bli trötta efter all vandring.

Landskapet runt oss bjuder på mer variation än på de andra etapperna och det är en fridfull vandring längs berg och bäckar som leder oss vidare.
Helt klart den bästa sträckan på Jämtlandstriangeln.
Längre ner ändrar sig landskapet igen och helt plötsligt går man bland träd och buskar och på en stig som slingrar sig fram bredvid porlande bäckar.

Även på den här sträckan så finns det ett rastskydd och toalett ungefär halvvägs och här passar många på att pausa och äta sin lunch.
Strax nedanför rastskyddet kommer man till en bredare å där man måste vada en kort bit och nu i efterhand så hade det här stället varit ett bra lunchställe då skorna ändå åker av.
Vattnet är väldigt friskt men det gör gott för våra ömma fötter.

Nu blir vandringen väldigt lätt och vi känner att vi inte har så långt kvar. Landskapet är nu nästan helt öppet och platt. Vädret har blivit bättre så nu ser vi fler vandrare både bakom och framför oss.
Värmen kommer tillbaka och solen tittar fram igen. Humöret är på topp.

Vandringen går nu i ganska raskt tempo och vi pausar därför mycket. Dels för att hamna mellan vandringsgrupper och dels för att suga ut det sista ur fjällvandringen. Vi hade en kikare med oss och med den kunde vi se renar långt uppe på fjället. Dom hade stannat på snötäckta delar och jag misstänker att dom liksom oss ville svalka av sig.

Nu är vi nere i fjällbjörkskogen och återigen är landskapet något helt annat. Här går man mitt inne bland träd och buskar och stigen är stundtals ganska smal och följer bergskanten. På flera ställen går man över porlande bäckar och vi passar på att fylla på våra flaskor.
När det bara är någon kilometer kvar ser man fjällstationen Storulvån i dalgången och vandringen är snart över. Sista biten går brant nedför och är samma sträcka som när vi gick ut. Här är det mycket folk och lugnet och tystnaden försvinner till en viss del men samtidigt finns det en nöjd och tillfreds känsla i kroppen.

Tillbaka på stationen så tar vi en paus på terrassen och småpratar med andra vandrare. Alla pratar väl om Jämtlandstriangeln och de fina dagar vi haft med fint väder, god mat och trevliga människor.

Alla är nöjda, vi är nöjda, benen värker men vi mår väldigt bra!